3 år utan pappa
För exakt tre år sedan hände världens största katastrof. Världens största. Min älskade pappa gick bort. Känns fortfarande helt overkligt. Känns som om det var igår du somnade in samtidigt som det känns som en evighet sen. Usch! Tre år! Sjukt! Jag sa till Johanna i fredags att vad skulle jag berätta för dig om du kom tillbaka....hmm...känns som om livet rullar på. Bara det är ju hemskt. Saknar dig så fruktansvärt mycket pappa! Du fattas i mitt liv! Älskar dig och tänker på dig varje dag.Besök gärna pappas minnessida och tänd ett ljus för honom.
Puss
Tänker på dig gumman! Tänk att livet bara rullar på fast det inte går en dag att man ägnar tank på din bortgågne, funderar över hur hade hon/han gjort, tyckt...Det går inte en dag utan att de är i mina tankar! Ha en bra dag vännen!
svar: tack så mycket ! :)
ang ditt inlägg, beklagar sorgen eller vad man nu säger... måste vara jobbigt. jag upptäckte själv (som du skriver) här om dagen när man träffar människor man inte haft kontakt med på några år, så inser man att tiden bara går utan att man ens hinner reagera. på något vis så känns det som att ingenting har hänt sen senast. kanske beror det på att man en gång varit så nära så att man ändå hänger med på nå vis, jag vet inte :). hoppas du har haft en bra dag i alla fall.
svar: gud, jag förstår verkligen hur du kan vara så hurtig :D klockan 5 på morgonen :O jag skulle inte ens sätta mig fot utanför dörren före kl 8, om jag inte ska upp och jobba ;P.
Älskar dig gumman! Du är bara så BÄST!
